BERÄTTA HUR DET KÄNNS FÖR DIG
Att vara tonårsförälder kan vara att pendla mellan hopp och förtvivlan. Från att ena stunden vara lugn och lita på sitt barn, till att plötsligt känna sig osäker eller sviken. Det är helt normalt, men besvärligt om man inte pratar om det. Tystnad kan vara ett stort hinder för en nära relation och kan skapa misstänksamhet, både hos barnet och den vuxna.
"Jag snackar med min mamma om allt. Det gör att hon litar på mig. Vissa saker är jobbiga, men hon vill att jag är ärlig".
Tim 16 år, Umeå
ÄRLIGA SVAR
Om ditt barn berättar något för dig självmant är det förmodligen sant. Pressar du fram information är risken större att du får en förskönad version. Om du uppmuntrar ditt barn att våga berätta vad som helst och finns där för att lyssna, skapar du bäst förutsättningar för att få ärliga svar.
LITA PÅ KÄNSLAN
Ibland kan man känna på sig att någonting är fel. Berätta för ditt barn om du är tveksam till om något verkligen stämmer och försök ta reda på mer. Visst finns risken att ditt barn blir arg på dig. Men om du är ärlig och förklarar varför du vill veta mer skapar du goda förutsättningar för ett bra samtal. Och går det inte så bra som du hoppats, har du i alla fall varit ärlig med dina känslor.
"Mina föräldrar ser alltid på mig när jag ljuger. Så det är ingen idé att försöka".
Dennis 15 år, Örebro
ACCEPTERA ATT DU INTE FÅR VETA ALLT
Många vill ha full insyn i sina barns liv. Men det är mycket begärt att få reda på allt. Tonåringar behöver få ha vissa saker privat. Det viktiga är att de känner att det går att berätta en lite obekväm sanning utan att bli dömd eller utskälld.